Psykoanalys – en väg till ökad självinsikt och frihet

Att förstå varför man känner, tänker och handlar som man gör kan vara avgörande för hur livet utvecklar sig. Många människor bär på återkommande mönster som skapar lidande: svåra relationer, en gnagande känsla av otillräcklighet, oförklarlig oro eller plötsliga raseriutbrott. Ofta finns en önskan om att bara sluta känna på ett visst sätt, men viljan räcker inte. Här kan Psykoanalys spela en viktig roll som fördjupad form av samtalsbehandling, där fokus ligger på att förstå det inre livet på djupet, inte bara dämpa symtom.

Psykoanalys utgår från tanken att många av våra problem har rötter i omedvetna konflikter, gamla erfarenheter och känslor som trängts undan. Genom ett tryggt och strukturerat arbetssätt får personen möjlighet att steg för steg se mönster, förstå sina reaktioner och hitta fler sätt att leva. I bästa fall leder arbetet till en känsla av större frihet, ökad självkännedom och mer levande relationer både till andra och till sig själv.

Vad psykoanalys är och vad den syftar till

Psykoanalys är en intensiv form av psykoterapi som ofta innebär flera sessioner per vecka under en längre tid. Personen ligger eller sitter då tillsammans med en psykoanalytiker och uppmuntras att säga allt som kommer upp: minnen, drömmar, fantasier, skamfyllda tankar, ilska, glädje, små vardagsdetaljer. Allt kan ha betydelse, även det som först verkar oviktigt eller dumt.

En kort, förenklad definition kan se ut så här:
Psykoanalys är en behandlingsform där man genom regelbundna samtal utforskar omedvetna känslor, minnen och inre konflikter, för att öka förståelsen för sig själv och därigenom få större valfrihet i livet.

Syftet är inte att ge snabba råd, utan att skapa självinsikt på ett känslomässigt plan. När människor förstår mer om sina inre drivkrafter kan de också:

• se samband mellan dåtid och nutid
• förstå varför vissa situationer väcker starka reaktioner
• upptäcka dolda krav på sig själv och andra
• få syn på självdestruktiva mönster, som destruktiva relationer, återkommande misslyckanden eller svårigheter att ta emot omsorg

I stället för att enbart försöka ta bort symtom, försöker man förstå vad symtomen vill berätta. Ångest, nedstämdhet, tvångstankar eller ätstörningar ses som uttryck för inre konflikter och försvar, inte bara som något som ska tystas. När innebörden blir tydligare kan symtomen gradvis förlora sin kraft eller bli lättare att hantera.

Psykoanalys lämpar sig för många olika slags problem. Vanliga skäl att söka är:

• återkommande problem i nära relationer
• svårigheter med självkänsla och identitet
• depression, ångest och oro
• självdestruktivitet eller självskadebeteende
• skam och skuld som tar stor plats
• upplevelse av tomhet, livslöshet eller brist på mening

Det handlar sällan bara om ett problem utan om en hel väv av erfarenheter, känslor och föreställningar kring sig själv och andra. Psykoanalys vill hjälpa personen att se hela väven, inte bara en enskild tråd.

Hur psykoanalys går till i praktiken

Att påbörja en psykoanalys börjar ofta med några inledande, konsultativa samtal. Där får personen berätta vad som känns svårt och vad den hoppas få hjälp med. Psykoanalytikern lyssnar, ställer frågor och försöker tillsammans med personen avgöra om psykoanalys eller en mindre intensiv psykoterapi är lämpligt.

I en psykoanalys träffas man vanligtvis tre till fem gånger per vecka. I en psykoanalytisk psykoterapi brukar man ses en till två gånger per vecka. Skillnaden handlar främst om intensitet och fördjupning. Ju oftare man ses, desto större möjlighet att fånga upp återkommande mönster och känslor i nuet och arbeta med dem.

Några centrala kännetecken:

• Man kommer på en bestämd tid och plats, regelbundet. Den fasta ramen skapar trygghet.
• Personen uppmuntras att säga allt som kommer i tankarna, även det som känns konstigt, obehagligt eller osammanhängande.
• Tystnad är tillåten. Den kan i sig rymma mycket mening ibland säger det man inte får till ord lika mycket som det man berättar.
• Relationer, barndomsminnen, drömmar och fantasier utforskas. Ofta visar sig mönster från tidigare relationer i relationen till psykoanalytikern.

Psykoanalytikerns roll är inte att döma eller styra, utan att förstå psykiska skeenden, även de omedvetna. Genom tolkningar, frågor och reflektioner hjälper psykoanalytikern personen att steg för steg se samband som tidigare varit dolda. När en känsla eller tanke blir begriplig och kopplad till ett sammanhang, kan den ofta upplevas mindre hotfull.

Behandlingen har oftast ett öppet slut. Man ses så länge båda bedömer att arbetet är meningsfullt. När det är dags att avsluta försöker man planera det tillsammans. En avslutningsperiod kan vara viktig: den ger möjlighet att reflektera över vad som har hänt, hur man förändrats och hur man vill gå vidare på egen hand.

Varför välja psykoanalys framför andra behandlingsformer?

I dag finns många former av psykoterapi, flera med god vetenskaplig uppbackning. KBT, IPT, psykodynamisk terapi, familjeterapi listan är lång. Varför skulle man då välja just psykoanalys eller psykoanalytisk terapi?

En viktig skillnad är djup och tidsperspektiv. Psykoanalys har inte som främsta mål att snabbt lindra ett specifikt symtom, även om symtom ofta minskar under arbetets gång. I stället riktas fokus mot:

• den övergripande självbilden: Hur ser personen på sig själv?
• relationella mönster: Hur formas och upprepas relationer?
• känslolivet: Vad tillåts, vad förbjuds, vad är svårt att känna?
• inre konflikter: Mellan olika delar av jaget, mellan önskningar och krav, mellan närhet och självständighet.

En annan skillnad är synen på förståelse. I psykoanalys ses verklig förändring som beroende av känslomässigt förankrad insikt, inte bara intellektuell kunskap. Många kan förklara sina problem på pappret, men reagerar ändå på samma sätt om och om igen. I en psykoanalys försöker man därför arbeta så att orden kopplas till upplevelser i rummet, i stunden, i relationen.

Det kan innebära att gamla erfarenheter på ett sätt levs om i kontakten med psykoanalytikern, men den här gången i ett tryggare sammanhang. I stället för att vara ensam med sina reaktioner får personen tänka, känna och reflektera tillsammans med någon som är utbildad att uppmärksamma även subtila känsloskiftningar och mönster.

Det kan vara krävande att gå i psykoanalys. Man möter sidor hos sig själv som kan vara smärtsamma eller skamfyllda. Samtidigt beskriver många upplevelsen som livlig och ibland till och med spännande ett slags sanningssökande där man lägger ett pussel av lösa bitar: minnen, känslor, kroppsliga reaktioner, ord, tystnader. Bit för bit börjar bilden av ens eget inre liv bli tydligare.

För den som funderar på om psykoanalys eller psykoanalytisk psykoterapi kan vara rätt steg kan det vara värdefullt att läsa mer och kanske ta kontakt för ett första samtal. På psykoterapi-psykoanalys.se finns mer information om hur ett sådant arbete kan se ut i praktiken.